Debattartikel om narkotikadödsfallen: av Rolf Bromme 23-12-11.
Hämtat från MHF Ratta Ren, tror på ”Glasnost” i narkotikapolitiken!
USA:s president Joe Biden har alldeles nyligen träffat en överenskommelse med sin kinesiska motsvarighet, Xi Jinping, om att Kina ska slå ned på tillverkare av fentanyl och stoppa exporten av fentanyl till USA. I Belgien sprids skräcken över ett ökat crackmissbruk bland Brysselborna med resultatet att en våg av tunga missbrukare stjäl och rånar. Svenska Dagbladet har på nyhetsplats skrivit utförligt om detta.
Men i Sverige tror den politiske redaktören Mattias Svensson på Svenska Dagbladets ledarsida att det räcker med ”drugchecking” för att rädda experimenterande ungdomars liv och hälsa. Svensson förordar i sitt narkotikapolitiska alternativ i stället ”Glasnost”, med avkriminalisering av narkotikakonsumtion och brukarrum kopplade till sjukvården och att den som använder narkotika ska kunna kontrollera om preparaten är ”säkra”. Med andra ord: ge friheten till knarkarna att fortsätta knarka i stället för att hjälpa dem att bli friska från och hjälpta mot sin beroendesjukdom. Svensson påstår också att alltfler svenskar använder narkotika ”ansvarsfullt, kontrollerat och oproblematiskt” för att det är ”kul, förbättrar hälsan och måendet, ger ökad prestation i arbetet och hjälper i vardagen”.
Svensson skyller de höga dödstalen bland narkomaner på en ”misslyckad” svensk narkotikapolitik. Han tror att en legalisering av narkotika är en väg att se till att komma tillrätta med den organiserade brottslighet som tagit över narkotikamarknaden. Han tror helt enkelt att han vet bättre än USA:s president Joe Biden. Att Svensson får agitera för en ansvarslös narkotikapolitik är häpnadsväckande!
Det råder tyvärr en stor okunnighet i vårt land om vad som orsakar den kraftigt ökade dödligheten bland opiat- och opioidnarkomaner efter 2005. Inte ens Socialstyrelsen tycks känna till grundfakta i frågan. Narkomaner kan liksom andra människor dö av många olika orsaker. Men för att gå direkt på orsakssammanhanget när det gäller s.k. överdoser behöver man bara läsa i läroboken ”Beroendetillstånd” - i detta avsnitt författats av Markus Heilig och Ann Engström och utgiven av Astra Läkemedel:
”Opiatruset kännetecknas av en intensiv eufori (’high’) som ofta beskrivits som orgasmliknande, och varar cirka 15–30 minuter. Bland de akuta effekterna finns också den fruktade andningsdepressionen, som är den vanligaste orsaken till dödsfall vid överdosering. Den initiala euforin avlöses av en fas som kan vara någon till ett par timmar, där upplevelsen är av ett mera stillsamt välbefinnande (’straight’). Bara några timmar senare börjar abstinensen utvecklas.”
I samma lärobok framhålls också: ”Heroinmissbrukare kommer ofta till somatisk vård till följd av komplikationer, andningsdepression eller infektioner. När patienterna själva söker sjukvård sker det antingen i påverkat tillstånd eller när abstinenssymptomen plågar patienten.”
Men i mer än nio fall av tio i den offentliga debatten skylls orsaken på den strikta narkotikapolitiken i Sverige. Den politiken knäsattes på 80-talet men har aldrig orsakat denna uppgång i dödsfallen. Däremot genomförde Socialstyrelsen ett ödesdigert lappkast inom narkomanvården 2005 framför allt vad gäller underhållsbehandlingen. Den fungerade bra från slutet av 1960-talet, när den initierades av professor Gunne i Uppsala och ända fram till 2005, när Socialstyrelsen avskaffade alla försiktighetsåtgärder och restriktioner kring underhållsbehandlingen (s.k. LARO-behandling).
Debattartikel om narkotikadödsfallen:
Från Socialstyrelsens totalt ändrade riktlinjer 2005 för underhållsbehandlingen har vi kunnat se ett snabbt ökande läckage till svarta marknaden. Efter Socialstyrelsen beslut om ändrade regler har sjukvården försett den illegala narkotikahandeln med ett kraftigt tillskott av opioider till narkomaner som inte ingår i underhållsbehandlingen. Detta är en skandal av stora mått som inte alls har uppmärksammats vare sig i medierna eller i politiken. Professionen tiger ihjäl denna skandal!
Man kan inte skylla på politikerna, när experterna mumlar i skägget. Allvarligast är självfallet att Socialstyrelsen inte förser regering och riksdag med fakta i den här frågan utan låter okunniga debattörer sprida ”fake news” som indirekt påverkar politikerna och politiken. Ett sådant tydligt exempel är den av bokförlaget Atlas 2015 utgivna boken: ”Knark – En svensk historia”. I den påstås att narkomanernas anhöriga anklagar narkotikapolitiken för den ökade dödligheten. Det är möjligt och till och med troligt att en eller annan anhörig har gjort detta. Men de anhörigas egna organisationer, Föräldraföreningen Mot Narkotika och Anhöriga Mot Droger, för inte fram sådana synpunkter. De vet bättre!
Regeringen fick för några år sedan från Karolinska Institutet, Centrum för klinisk neurovetenskap, en undersökning av dödsfallen 1994–2014 om årligt antal narkotikarelaterade dödsfall, vilka var undersökta rättsmedicinskt (Toxreg). Mycket koncentrerat framgick av den undersökningen följande: ”De heroinrelaterade dödsfallen ökade fram till millennieskiftet för att därefter minska fram till 2010 och från 2012 har det åter skett en tydlig ökning. De morfinrelaterade dödsfallen har visat en måttlig ökning över hela perioden. De övriga opioiderna ökade långsamt fram till 2006 och därefter har det skett en mycket kraftig ökning medan amfetaminpositiva dödsfall gått lite upp och ner och dödsfall, där THC påvisats, visar en svag ökning.” Övriga register: Dödsorsaksregistret och EMCDDA-indexet visar liksom Toxreg, en motsvarande förändring.
EU:s expertorgan, European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, har i skriften: ”PERSPEKTIV PÅ NARKOTIKA: Förebyggande av dödsfall vid överdoser i Europa” - uppdaterad i juni 2017 - beskrivit överdosproblematiken på följande sätt: ”Ett antal omgivningsfaktorer ökar risken för narkotikaöverdoser, inklusive dödsfall vid avbruten behandling och vård för användare av opioider. I vissa situationer, t.ex. avgiftning eller avbruten drogfri vård, är toleransen hos narkomaner för opioider kraftigt reducerad och som resultat av detta har de en synnerligen hög risk för överdosering, om de återupptar narkotikakonsumtionen. Av samma skäl har inadekvat eftervård mellan fängelse och samhälle också identifierats som en avgörande riskfaktor.”
Här anges ett tydligt orsakssammanhang - men inte alls med den rådande narkotikapolitiken! Problematiken har ytterligare accentuerats av den ökande användningen av de starkare opioiderna Fentanyl m.fl. likartade preparat, varav några ännu inte hunnit narkotikaklassas. Vad som behövs nu är en mer restriktiv narkotikapolitik som hindrar läckage – inte en mer tillåtande politik, dvs. ingen ”Glasnost”. En sådan kan definitivt inte skydda narkomanerna från dessa mycket starka opioider, vilka snabbt leder till andningsdepression och syrebrist.
ROLF BROMME, författare och journalist
MEDLEMSNYTT
Inom Riksförbundet AMD försöker vi ha två ordförandekonferenser per år, en på hösten och en på våren. Detta för att ordförandena i respektive förening ska få information om vad som händer inom Riksförbundet och sedan föra det vidare ut till sina egna medlemmar.
Vi har vartannat år årsmöte i AMD Riks, vilket gör att vi också vartannat år har Mellanårsmöte i samma syfte som ovan. Men till både årsmötet och Mellanårsmötet bjuder vi in alla intresserade medlemmar så att de själva direkt kan höra vad som görs och vad som är på gång inom Riksförbundet och ute bland alla föreningar. Vi försöker också bjuda in en gästtalare som pratar om ett aktuellt ämne och vi äter lunch och fikar tillsammans. En mycket viktig del av tiden ägnar vi åt att prata om det som medlemmarna föreslagit som samtalsämne och då deltager alla som så önskar i debatten.