ÖPPET BREV TILL SOCIALMINISTERN
 Järfälla 2020-05-09
 Socialminister Lena Hallengren,
 Har precis lyssnat till nyhetssändningen på TV och då hört att narkotikalagstiftningen i vårt land ska utredas och ses över. Det tycker jag låter bra. Men när andra tycker att anledningen till denna översyn är att Sverige till skillnad mot många andra länder har kriminaliserat själva droganvändandet och att detta ifrågasätts samt att vi inte har s k sprutrum för de missbrukare som, under övervakning, ska ta sina droger så tycker jag att det verkligen är välbehövligt.
 Låt mig ge Dig lite bakgrundsinformation:
 För mer än 37 år sedan dog vår 15-åriga dotter av en överdos narkotika, heroin samt piller av något slag. Efter hennes död har vår familj, pappa, mamma och storebror, oavbrutet arbetat mot droger och drogmissbruk i vårt samhälle. Pappa genom stöd av olika praktiska detaljer, mamma genom att skriva böcker i ämnet samt skriva till olika beslutsfattare och storebror genom protester i olika lämpliga sammanhang.
 Men vad har hjälpt med detta? Jo, på 80-talet fick vi efter en landsomfattande namninsamling en lag som förbjuder all icke medicinsk befattning med narkotika och det räknar vi som en klar framgång i vårt arbete. Annars har det varit mycket svårt att få de anhörigas röster hörda i olika sammanhang. Mycket sällan eller aldrig har man tillfrågat oss vad vi tycker i olika frågor. I stället vänder man sig till olika ”experter” och vi som känner våra barn bäst, vi blir inte ens tillfrågade.
 Jag arbetar efter Kerstis (vår dotter) död numera med att stödja och vägleda andra anhöriga till missbrukare inom föreningen AMD Anhöriga Mot Droger och har under alla dessa år mött föräldrar, syskon, vänner och andra som stångat sig blodiga i kampen för att rädda en narkoman bort från drogerna utan att få den hjälp personen i fråga behöver. Åtskilliga timmar har de skrivit och skrikit för att påtala hur ”vården” sett ut som missbrukaren i bästa fall fått, men som inte har hjälpt hen bort från drogerna. Många får inte ens komma till tals hos socialtjänsten utan eventuella beslut tas helt över deras huvuden. Man sviker inte bara missbrukarna utan också dennes närstående. Myndigheter av olika slag tillfrågas, får skriva utredningar och besluta åtgärder utan någon som helst inblandning av de anhöriga eller andra som skulle kunna tillföra dessa utredningar så mycket mera. Tänk så mycket tid och pengar som skulle kunna sparas åt Sverige om de anhöriga också blev inblandade i denna process.
 Så till denna kommande översyn av den svenska narkotikapolitiken ber jag Dig Lena Hallengren att vänligen se till att även de anhöriga till missbrukare får vara med som remissinstans till denna översyn eller ännu hellre får vara med i utredningen kring detta för oss så mycket viktiga ämne. Jag vet att vi har mycket att tillföra!
 Hör gärna av dig på tel 0738 329287 eller svara gärna på detta brev.
 Med vänlig hälsning
Lena Larsson, vice förbundsordförande
Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger.