Sidhuvudbild

Varför måste Kersti dö

Kersti

Boken om vår dotter Kersti (Varför måste Kersti dö?) kom ut 1988. Det har hänt att folk frågat mig efter den, men eftersom böcker är färskvara så finns den inte längre att köpa och kanske inte heller att låna på biblioteket.

Därför har jag skrivit om hela texten i Word på min dator. Här följer ett smakprov ur den för den som är intresserad. Vill Du läsa hela boken, kan Du beställa en utskrift av den. Priset är då 50 kr + frakt 60 kr och beställningen kan Du göra på lena.larsson@la2.se
Förord av Peter P Heinemann
Denna bok ställer en fråga som kräver svar. Vi måste ju alla dö och den självklarheten behöver inte tas upp här. Kersti dog som barn i ett samhälle som vi med något kluven stolthet brukar beteckna som välfärdsstat eller folkhem. I folkhemmet har det blivit så att barn överges och omkommer innan de haft möjlighet att se hur det vuxna livet kan gestaltas.

Som skäl för sitt handlande angav Kersti ”att killarna i klassen var så störiga”, ”det var så jobbigt på timmarna” och en del andra saker. Det bestämdes att Kersti skulle få prata med skolpsykologen varje vecka för att få utlopp för sina tankar i stället för att stänga dem inne med hjälp av piller. Detta var något som Kersti tacksamt tog emot. När vi gick hem försökte jag prata vidare med Kersti om hur farligt det är att stoppa i sig mängder med magnecyl. Även om magnecyl är receptfria är de inte på något sätt ofarliga förklarade jag.
Jag hoppades att allting hade gått rakt in i huvudet på min dotter som annars verkade så klok och förståndig och tänkte inte så mycket på detta samtal efteråt.
Men så var inte fallet. En dag i mars kom jag hem från skolan. Jag hade vikarierat i den klass jag tidigare haft i fyran och tyckt att det varit så trevligt att återknyta bekantskapen med barne. Det var en samling trevliga
ungar allihop. Så snart jag kom innanför dörren ringde telefonen. Det var Brittis, Kerstis klasskamrat.
- Bra att du är hemma, sade hon. Kan jag komma över med Kerstis väska
meddetsamma?
- Det går väl bra, svarade jag. Men var är Kersti själv då?
- Hon är på sjukhuset, sade Brittis.
På sjukhuset! Vad var det hon sade? Tankarna börja virvla runt i huvudet. Hade det hänt något? Självklart. Ingen är väl på ett sjukhus om det inte hänt något. Hade Kersti halkat, det var ju vinter,
och brutit benet. - Inte vet jag, svarade Brittis på mina frågor. Kersti åkte bara iväg i taxi med Barbro från skolan idag.

Senast uppdaterad 170426