Sluta glorifiera knark

Sluta glorifierra knark!
På tidningarnas nöjessidor skrivs det ofta om kändisar och droger i en överslätande och nästan glorifierande ton. Vi är många som försöker få folk att inse hur förödande narkotikan är, skriver Gun Zacharias. Medierna måste ta mer ansvar.

FÖR EN DRYG månad sedan hade en kvällstidning tre sidor om att en känd skådespelare hade tagit kokain.
Det finns naturligtvis mycket som kan sägas när en idol och ambassadör för en barnfond blir känd som narkotikamissbrukare.
Men – värre är vad tidningens journalist har att säga om saken.
Han skriver att han själv inte alltid levt ett rumsrent liv och inte ska sitta och moralisera över hur skådespelaren bör leva sitt liv. För hans del kan skådespelaren ”röka, kröka, knarka etc” bara han inte kör bil eller båt när han druckit och är ”snäll mot sina nära och kära.” Det är ”tajmingen” som är ”taskig”. Hur kan skådespelaren just nu ”när han har ett sällsynt guldläge i sin karriär ha en så taskig bollkänsla för när, var, hur det är läge för att pröva lite kokain, om han nu nödvändigtvis måste göra det.”
Ett skådespelarpar rycker ut till kändisens försvar någon dag senare. Skådespelaren ”kanske bara drog en partyline.”
Skådespelaren kan man förstå utifrån att han är missbrukare och det har han sökt hjälp för. Men kvällstidningens budskap kan jag inte se någon ursäkt för. Det reportern för fram till tidningens läsekrets är ju att det är okej att knarka, bara man gör det vid rätt tillfälle.
En vecka senare framför en annan svensk journalist budskapet att han väljer metamfetamin före flintastek ”eftersom näringsvärdet inte är mycket sämre än Big Mac. Framställningen av detta supertjack är bara ett snäpp under det miljöförakt som en fullt laglig flintastek erbjuder.” Skall läsaren förstå att det är ett skämt?
Vi är många som försöker få folk att inse hur förödande inte bara kokainet utan också de andra ”supertjacken” är. Det får man klart för sig om man tar del av sambandet med en del kändisars för tidiga död. Men – i de ungas värld, där framtiden inte alltid ter sig ljus, är en för tidig död orsakad av droger ibland värd sitt pris – de blev ju kända.

MAN LÄGGER ANSVARET på föräldrarna om deras barn ägnar sig åt droger – ett budskap som ständigt förs fram. Men mediernas ansvar, det vill säga att det som förs fram i medierna har en enorm genomslagskraft, är helt underskattat och då speciellt nöjessidornas budskap.
Kvällstidningen är inte ensam om att sälja drogpolitiska budskap och Sveriges journalister behöver höra vad den avsomnade tidningen Aftontidningens redaktör Bergman sa till sina kolleger: ”Kom ihåg att folk läser tidningen.”

ATT JOURNALISTER i dagspressen behöver utbildning i frågan är uppenbart och vi är många som kan komma – gratis – och föreläsa. Det finns intressanta föreläsare från socialtjänsten, kriminalvården och de ideella organisationerna, typ Simon (Sveriges invandrare mot narkotika).
Dessutom kan alla de journalister som berättar om krig runt om i världen ges tillfälle att redogöra för narkotikapengarnas roll för att betala krig, vapen, terrorism. Att detta att ”bara dra en lina” faktiskt innebär att man stöder någon krigsherre i Latinamerika, kanske kan få ansvariga i tidningsbranschen att verkligen ta sitt ansvar för de budskap som säljs.

Gun Zacharias
är pensionerad socionom som ägnat halva livet åt arbete mot drogmissbruk

Avskrift från DN 2011-04-23