Remissvar till missbruksutredningen

Remissvar från Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger beträffande betänkande Bättre insatser vid missbruk och beroende – Missbruksutredningens förslag SOU 2011:35
Huvudmannaskapet

Många missbrukare blir med tiden psykiskt sjuka till följd av sitt missbruk, men långt ifrån alla blir det.
Många av de anhöriga vi träffar vid våra vägledande samtal berättar om sina tonåringar som börjat och/eller fortsatt med missbruk, oftast hasch men även kombinationer av olika droger.
När de kommer till AMD har de flesta redan varit i kontakt med socialtjänsten, medan ett mindre antal har sökt hjälp hos sjukvården. Det senare gäller de klienter/patienter där de anhöriga själva förstått att det varit något psykiskt i samban med drogmissbruket eller då den anhöriga missbrukaren fått en psykos.

AMD föreslår att det även fortsättningsvis ska vara delat huvudmannaskap eftersom vi inte tror att det gagnar de missbrukare som ännu inte blivit psykiskt sjuka att hamna på samma ställe som de som blivit det.
Dessutom tycker vi det är bättre med delat huvudmannaskap med tanke på alla unga missbrukare. De ska inte behöva komma till samma ställe som äldre, psykiskt sjuka missbrukare.

Drogfri behandling
AMD Anhöriga Mot Droger ställer sig frågande till varför man ska stoppa i missbrukarna som kommer till behandling mera narkotikaklassade läkemedel när målet för oss alla ändå måste vara att få missbrukarna drogfria och tillbaka till ett värdigt liv igen.
OM narkomaner ska kalla sitt missbruk för en sjukdom, måste väl målet vara att man ska bli frisk igen. Frisk från en vanlig sjukdom kanske man inte kan bli utan medicin, men att bli frisk från ett narkotikamissbruk kan enklast ske genom att man helt tar bort narkotikan och alla narkotikaklassade läkemedel från missbrukaren.
Rätten till drogfri behandling måste finnas även fortsättningsvis som ett alternativ till substitutionsbehandling med metadon, subutex och subuxone.
AMD föreslår att all behandling mot narkotika självklart ska vara drogfri.

LVM-vården
Skillnaden på att ha tillgången till LVM-vård och inte ha det kan vara skillnaden på liv och död. Åtskilliga, idag drogfria narkomaner, kan själva intyga att de utan LVM-vården inte längre skulle finnas i livet. En väl utbyggd och väl fungerande LVM-vård i
minst sex månader är ett måste för att våra barn ska få en rimlig chans att komma tillbaka till ett värdigt liv igen utan droger.
Kortare tid till LVM-vård räcker inte till, den föreslagna tiden räcker inte ens till riktig avgiftning av missbrukarna. De måste både avgiftas, landa och få känna av livet utan droger och det måste till minst sex månader till detta.
Många anhöriga kan också berätta om hur de känt när deras barn fått LVM-vård. De kan andas ut för då vet de var missbrukaren är någonstans och att han/hon får leva ett drogfritt liv ett tag. De anhöriga ser det som en chans till ett bättre liv. Många anhöriga har då jagat sina missbrukare natt och dag eller levt under ständiga hot från missbrukaren. Detta är inte ett liv, det är ett helvete att ha det så 24 timmar om dygnet. Det ska ingen behöva uppleva! Ingen som inte upplevt det själv kan i sina vildaste fantasier föreställa sig hur det är.
AMD föreslår att man bygger ut LVM-vården så att det blir lättare för vuxna missbrukare att få hjälp. Många vill idag sluta knarka, men får ingen hjälp i sin hemkommun för att pengarna tagit slut eller för att det inte finns plats att få.
Fria sprutor
Missbruket bland unga människor måste stoppas! Polisen, socialtjänsten, anhöriga och vi som jobbar med de anhöriga känner en stor oro inför framtiden när ungdomars liberala tankegångar vinner allt större mark. Det ska vara svårt att knarka, men lätt att få vård, sa en socialminister för inte alltför många år sedan.

Att dela ut fria sprutor till injicerande narkomaner tycker inte vi gör det svårare att knarka. I stället uppmuntrar det till fortsatt missbruk när delar av utgifterna för ett sådant sponsras av oss skattebetalare. Att sedan dessutom sänka åldern för de som ska få dessa förmåner till 18 år, anser vi vara helt förkastligt.
AMD vill inte att man delar ut fria sprutor till injicerande narkomaner. Det är inte heller vettigt att 18-åringar ska få tillgång till denna ”behandlingsmetod”. Det är allas våra barn vi pratar om.

Anhöriga – sist men inte minst viktigt
De anhöriga har inte nämnts särskilt mycket i Missbruksutredningen. Detta trots att det ofta, ofta sägs att inga är så viktiga förebyggare som just de anhöriga. Nu räcker inte alltid ens de anhöriga till för att förebygga missbruk, men det kanske ändå hade varit på sin plats att ta upp något om deras roll i ”tillfrisknandet” från ett drogmissbruk.

Forskningen visar tydligt på att de missbrukare som har en engagerad och medberoende anhörig hemma, löper betydligt större risk att efter behandling återfalla i missbruk än den missbrukare där de anhöriga låter missbrukaren själv ta konsekvenserna av sitt handlande.
Därför är det av största vikt att de anhöriga får tillfälle att lära sig om medberoendet och allt vad det innebär. Både för dem själva och för missbrukaren. AMD och liknande organisationer kan, av egna erfarenheter och samlad kunskap i ämnet, lära ut knepen som kan underlätta för de anhöriga att ta ansvar för sitt eget liv.

AMD:s förslag är att organisationer som AMD ges större möjligheter att utbilda anhöriga. Både de som har missbrukare i sin närhet och de som ännu inte har
det. Vårt arbete är i första hand att förebygga missbruk och i andra hand att ta hand om de anhöriga som ändå drabbats.

Styrelsen för Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger
genom Lena Larsson, förbundsordförande