Medlemsnytt

Om jag hade varit anhörig till en individ med drogproblem hade den pågående debatten om missbruksvård gjort mig förtvivlad, skriver Annika Härd, institutionschef för Statens Institutionsstyrelses LVM-hem Renforsen i Expressen 110420.

Hon har tur som inte är anhörig, men vi som är det känner inte bara förtvivlan över Gerard Larssons missbruksutredning utan också en stor vanmakt över att varken Gerard Larsson själv eller någon av hans bisittande experter tagit det minsta hänsyn till oss anhöriga. Hur vi tänker och vad vi kommer att tycka om de förslag som kommer att komma med missbruksutredningen bryr sig ingen om. Vem frågar oss?

Som representant för min organisation, AMD Anhöriga Mot Droger, har jag suttit på ett antal möten dock inte alla, i en referensgrupp där många olika föreningar är representerade. Vad vi anhöriga då fått höra är alla möjliga konstiga förslag om bl a nedskärning av LVM-vården till endast ett fåtal veckor. Vad det kommer att innebära vågar vi inte ens tänka på. Vad vi inte en enda gång fått höra är ordet anhörig. Det har aldrig nämnts. Vi finns helt enkelt inte med i Gerard Larssons värld.

Sedan vår dotter missbrukade droger har jag jobbat med anhöriga och anhörigfrågor i över tjugofem år nu och under den tiden har jag ständigt och jämt, från experthåll, hört följande: ”Det finns inga som är så bra förebyggande mot drogproblem som föräldrarna.” Men för att uppnå detta krävs att föräldrarna kan och vet vad de ska uppmärksamma hos sina egna barn och hur de ska agera om missbruk upptäcks.

Experterna säger också att ge en missbrukare vård och behandling utan att samtidigt ge de anhöriga ”behandling” är som att kasta pengarna i sjön. När en missbrukare behandlats färdigt och de anhöriga inte fått de kunskaper de behöver för att möta sin drogfria son eller dotter på rätt sätt, bäddar de oftast för ett återfall. Omgående eller senare. De anhöriga som inte lärt sig att släppa kontrollen, fortsätter på samma sätt som när missbrukaren ännu var aktiv. Detta blir till slut för mycket för honom eller henne och kan påskynda ett återfall.

Så jag ser med spänning fram mot slutprodukten, Missbruksutredningen. Den ska vi naturligtvis svara på, men jag är säker att jag får leta länge för att komma fram till det kapitel som handlar om oss anhöriga. Om det över huvud taget kommer att finnas något sådant.

Lena Larsson 2011-04-23
Förbundsordförande