Lena i Ratta Ren

Från och med detta nummer av den tidning du nu håller i handen, Ratta Ren, så ingår även jag i redaktionsrådet. När jag fick förfrågan om att delta i detta och skriva i tidningen, behövde jag inte tänka speciellt länge. Jag fick löfte om att skriva om det som ligger mig närmast kring hjärtat – droger – så jag insåg snabbt att detta var ett unikt tillfälle för mig att få möjlighet att dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter.

Men först kanske en kort presentation av mig själv vore bra så ni alla vet vem det är som nu skriver om detta ämne i vår regiontidning. Jag heter alltså Lena Larsson, är snart 69 år och har inte varit med i MHF Järfälla särskilt många år eftersom jag trodde att jag automatiskt fanns med på makens medlemskap, men så var alltså inte fallet. Jag är en aktiv person som gillar att ha många järn i elden. Bland annat är jag nyhetsredaktör i vår kommunala lokal-TV när jag inte arbeta på pensionärsföreningens expedition för att hjälpa andra ”gamlingar” till rätta med olika frågor de har eller sitter hemma vid datorn och jobbar där. Men prio 1 för mig är och har sedan lång tid tillbaka varit just droger och därför är jag också förbundsordförande i en anhörigförening, AMD Anhöriga Mot Droger.

Och så en liten bakgrundshistoria till detta mitt intresse. 1983 på försommaren började vår då 15-åriga dotter att röka hasch. Efter sju korta månader hade hennes missbruk avancerat till både amfetamin och heroin och det var också den drogen kombinerat med olika piller som på nyårsnatten samma år ändade hennes liv.

Jag har alltid tyckt, när jag läst MHF-tidningar, att det för mycket handlat om alkohol även om detta naturligtvis också är av största vikt. Droger däremot har det skrivits lite om. Men då måste vi alla känna till vad som kännetecknar en drog. Enligt WHO:s (Världhälsoorganisationens) beskrivning så är en drog något som är giftigt, berusande och beroendeframkallande. Och detta är verkligen alkohol, men också narkotika. Och av ovanstående anledning så har jag alltså fastnat för narkotika och narkotikaliknande preparat och allt kring detta och det kommer jag att skriva om.

I Sverige har vi en lag sedan 1988 som förbjuder all icke medicinsk befattning med narkotika. Den lagen hade vi narkotikamotståndare kämpat för i många år innan den till sist blev verklighet. Tidigare var det förbjudet att odla, inneha, sälja, men inte att konsumera eller missbruka narkotikan och det ville vi ändra på. Vi ville ha en heltäckande lag där allting var förbjudet.

Sverige har också ute i världen gjort sig känt för sin restriktiva narkotikapolitik. Vi vill ha adekvat, kvalificerad vård och behandling mot missbruket och ingenting annat. Till och med i FN har man omtalat vårt sätt att arbeta mot narkotikamissbruk, men det hindrar inte att vi även i vårt land har människor som pratar för legalisering av cannabis, avkriminalisering av eget bruk och andra dumma påhitt. Detta kallas harm reduction och betyder att man vill minska skadeverkningarna av ett narkotikamissbruk. Våra motståndare tycker också att vi förespråkar en repressiv narkotikapolitik och att vi inget hellre vill än att straffa dem som missbrukar droger. Men så är det inte, det är allas våra barn vi pratar om och det som hände oss i går, kan hända vem som helst i morgon.

Drogproblemen tar aldrig semester eller sommarlov. Nu när sommarlovet snart står för dörren och många tonåringar får långa, lediga dagar utan tider att passa eller något nyttigt att göra, är riskerna stora att de börjar testa droger av olika slag. Sommaren är känd för den årstid då många för första gången testar både alkohol och narkotika.

Många föräldrar åker själva ut till landet och lämnar en halvvuxen tonåring ensam hemma i lägenheten eller huset vilket inte alltid är så bra. Visst vill man som förälder kunna lita på sin dotter eller son, men det är inte alltid så lätt att säga ifrån till kompisarna om de föreslår en föräldrafri fest i den vuxentomma lägenheten eller villan. Det händer varje år att det står i tidningarna om föräldra- eller vuxenfria fester som urartat och där för mycket droger har varit en inslag i festandet. Så mitt råd till alla tonårsföräldrar är att de stannar hemma eller åtminstone ser till att det finns en vuxen i barnets närhet eller som de kan ringa till om så skulle behövas. Det är bara några få år som detta måste ske och det kan vara frågan om bra eller dåligt att lämna en tonåring ensam hemma.

Och du som vuxen som vet att en tonåring är ensam hemma i en lägenhet eller ett hus, titta till honom eller henne och fråga om allt är bra. Det kostar så lite i tid och kan ge så mycket tillbaka. Tonåringar säger gång på gång att de vill ha vuxenkontakt, så jag tror alla blir glada om någon bryr sig när mamma och pappa inte är till hands alltid.

Trevlig sommar!
Lena Larsson
lena.larsson.ll@tele2.se